En sekund

...och allt är borta *poff*

Livet rör sig sakta åt samma håll som vinden ligger på; en härlig vind från öst eller en blygsam från söder?
Min neuropsykiatriska utredning är i sin linda, jag har fått en "för"-diagnos som stannar hos mig tills jag har det på papper, då kommer ni att få veta varför jag har självmedicinerat konstant i sjutton år; faktum är att den längsta rena period under dessa år är väldigt kort; hur kort kommer jag dock inte att medge förrän tiden är mogen, förrän jag är mogen.

På måndag händer saker i mitt liv som inte hänt på mycket länge, om det går som jag vill så kommer saker och ting att ske, om inte så kommer ni inte att få veta vad det handlade om; ni tre som läser mina rader regelbundet (om än att ni var nitton) för några veckor sedan.

Tankar är bra; drama är bra; gråten i halsen är en skön känsla om den framkallats av en tvserie, en tanke eller en dröm.

Sekunderna går, livet stannar upp och jag trivs med mina känslor, mina tankar och mina drömmar, om än att de senare ligger på en bädd av is tills vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0