två lugna dagar

Gårdagen användes till saker som jag inte gjort på länge, jag gjorde ett storkok av en riktigt smaskig grönsakssoppa, femton liter vart drygt. Jag spenderade nån timme med att diska, ett nöje som jag verkligen uppskattar, det är sann sinnesro att lyssna på skön musik och se hur berget av ren disk växer på köksbänken.
Senare på kvällen ringde min sponsor, han var i Sverige och eftersom telefonin kostar en bråkdel jämfört med från de brittiska förvatten där han befunnit sig tidigare så snackade vi en dryg timme, jag fick svar på fler frågor om mitt fjärde steg och det var allmänt skönt att snacka med honom igen.

Dagen har bjudit på en tur till ikea, provsov en stund i en säng där (nån kvart kanske) och förundrades över hur mycket folk som var där, trots att det är kanonväder och industrisemester. Sen var jag på sjukhuset en stund, sprang ihop med en läkare jag jobbat ihop med en gång och växlade några ord.

Nu har jag precis ätit en sen lunch plus kaffe och banan. Funderar starkt på en timmes sömn eller två.

eftertanke

Min harm är borta, kvar är besvikelsen.

Jag tog in min bror i mitt liv, försökte få honom att se det jag ser så gott jag kunde och hur tackade han mig? Genom att stjäla från mig och bryta den enda regel vi hade. Jag har ingen ilska kvar, bara besvikelse.

Jag har riktigt svårt att framana känslor av något slag faktiskt, det ska riktigt mycket till för att jag ska känna något annat än ilska, frustration eller besvikelse mot människor.
Sen min bror åkte har jag varit ensam, precis så ensam som jag behöver vara för att fungera.
Snart sitter mina rutiner också,
måltidsordning,
sömnhygien,
träningsritualer,
mina rutiner helt enkelt - det jag behöver för att fungera.

Sinnesron är på väg tillbaka och stegarbetet fortsätter.

lugnet infinner sig

Idag har jag 9 månaders drogfrihet och det har firats ordentligt! :) Min bror flyttade idag på grund av sitt återfall och det faktum att han stulit min medicin och försökt 'trippa' på, snart (inom en vecka hoppas jag) kommer en bil med släp och hämtar hans skit så att jag kan gå vidare med mitt liv i lugn och ro.

I ett försök att få tala med mina barn fick jag luren i örat idag, när jag ringde några minuter senare så svarade ingen, det är ganska moget att behandla mig så.

Jag funderar på att gå på ett möte ikväll och ta min bricka, eller så åker jag från stan och tar den i morgon istället, det är sak samma, för om jag ska vara ärlig så är jag djupt besviken på flera i min hemmagrupp, vars beteende hör hemma i en sandlåda.

De som gnäller på mig och säger att det inte finns mycket tillfrisknande i det jag skriver, säger eller tycker vet inte vad de pratar om; min självinsikt är total och jag talar enbart sanning.

Till och med min morsa är sur på mig för att jag är ärlig, som om ärlighet vore något fult och smutsigt.
När jag var där senast och skulle åka hem fick jag höra hur skönt det var att jag skulle åka; det är precis det man som barn vill höra från sin mor.

För första gången sen i mars-april är det lugnt i mitt hem, inget datorsurr eller bakrundsljud från rummet bredvid, inga glada tillrop eller fnitter, inget som stör, bara lugn och harmoni.

RSS 2.0