Söndagsmorgon
Från ingenstans blev jag ångestfylld och sorgsen, kanske har musiken jag lyssnar på betydelse? Blue October har gått ganska hårt de senaste timmarna, visserligen blir jag oftast glad eller känner igen mig i texterna men ikväll vart det tvärtom; självklart känner jag fortfarande igen mig i texterna, men jag vart inte glad.
I mellanåt får jag frågan om jag ångrar något i mitt liv, och jag brukar svara att jag inte gör det, men det är självbedrägeri, och det är det sista jag ska pyssla med. För det mesta är jag ganska nöjd med vem jag är och vad jag har uppnått med mitt liv, jag har tre underbara barn, som jag dock träffar alltför sällan, jag har två bröder, som jag inte har sett på mer än två år och faktum att de inte bor på månen så skulle jag kunna hälsa på dem när som helst, men det blir inte av, fråga mig inte varför?
Självklart har jag också en del vänner, har inte alla det? Problemet, om det nu är ett problem, är att de inte bor runt hörnet direkt; en finns i Norrtälje, en annan finns på den amerikanska västkusten, en tredje bor i någon sunkig stockholmsförort, en fjärde har precis köpt ett litet hus mellan Sala och Västerås, en bor faktiskt här i stan.
Sen har jag vänner i gemenskapen, riktigt goda vänner, men ändå ganska nya vänner som jag nästan alltid delar enbart en sak med; beroendesjukdomen. Visst, vi hittar på saker tillsammans ibland, går ut och käkar, leker charader eller spelar tv-spel tillsammans, och det är skönt att umgås med dessa människor. Jag älskar flera av dem, för att de finns där för mig, när jag behöver dem, för hur jag än vrider och vänder på det, så klarar jag mig inte utan dem.
Jag har testat tidigare, jag slutade gå på möten för att jag kände mig förolämpad, åtsidosatt eller vad det nu var. Vem förlorade på det tror ni? Självklart, svaret är mycket enkelt, jag förlorade på det. Hur förlorade jag då? På det enda sätt en sådan som jag kan förlora, jag tog ett återfall, det varade i fyra dagar, jag minns inte många meningar, telefonsamtal eller konversationer från de dagarna, faktum är, att det enda jag minns är hur dåligt jag mådde, hur mycket jag hatade mig själv för att jag verkligen tog ett återfall. Nu i retrospekt är jag glad att det "bara" blev fyra dagar och att ingen skadades, förutom de miljontals hjärnceller jag blåste bort som damm från bokhyllan.
Vad lärde jag mig då av mitt återfall? Att det inte är värt det, att det inte är roligt längre (oavsett hur roligt man tror sig minnas att det var när det "begav sig") och att nästa gång kanske det leder till min död! Är jag verkligen beredd att satsa mitt liv som insats i detta pokerspel som kallas livet? Är jag redo att ge upp, kasta in handduken, ta ner skylten, lira i division 2 eller helt enkelt avlida? Jag tror inte det. Jag tror att det fortfarande finns en mening för mig, sen när den uppenbarar sig kan man aldrig veta, eller det tåget kanske redan har gått? Sak samma, det är inget som jag behöver oroa mig för just idag, för idag är jag drogfri, om än bara för idag. Och i morgon är en annan dag, och det enda jag vet om den är att det vankas adventskaffe hos min vän här i stan, klockan femton noll noll, är man inte ren och luktar man inte gott när man kommer, så blir man inte insläppt.
Tyvärr så är det inget möte på söndagar, så jag får hålla tillgodo med Basic Text, stegarbete och kanske en tupplur? Det sistnämnda tänkte jag faktiskt prova redan nu.
I natt vill jag avsluta med några rader jag fick till mig idag, ord som jag ska försöka följa under hela dagen, i morgon (för det blir inte nästa dag innan man sovit, oavsett vad klockan är).
"bara för idag ska jag inte vara arg,
bara för idag ska jag inte oroa mig,
bara för idag ska jag vara tacksam,
bara för idag ska jag arbeta hårt o ärligt,
bara för idag ska jag vara god mot mig själv o andra."
I mellanåt får jag frågan om jag ångrar något i mitt liv, och jag brukar svara att jag inte gör det, men det är självbedrägeri, och det är det sista jag ska pyssla med. För det mesta är jag ganska nöjd med vem jag är och vad jag har uppnått med mitt liv, jag har tre underbara barn, som jag dock träffar alltför sällan, jag har två bröder, som jag inte har sett på mer än två år och faktum att de inte bor på månen så skulle jag kunna hälsa på dem när som helst, men det blir inte av, fråga mig inte varför?
Självklart har jag också en del vänner, har inte alla det? Problemet, om det nu är ett problem, är att de inte bor runt hörnet direkt; en finns i Norrtälje, en annan finns på den amerikanska västkusten, en tredje bor i någon sunkig stockholmsförort, en fjärde har precis köpt ett litet hus mellan Sala och Västerås, en bor faktiskt här i stan.
Sen har jag vänner i gemenskapen, riktigt goda vänner, men ändå ganska nya vänner som jag nästan alltid delar enbart en sak med; beroendesjukdomen. Visst, vi hittar på saker tillsammans ibland, går ut och käkar, leker charader eller spelar tv-spel tillsammans, och det är skönt att umgås med dessa människor. Jag älskar flera av dem, för att de finns där för mig, när jag behöver dem, för hur jag än vrider och vänder på det, så klarar jag mig inte utan dem.
Jag har testat tidigare, jag slutade gå på möten för att jag kände mig förolämpad, åtsidosatt eller vad det nu var. Vem förlorade på det tror ni? Självklart, svaret är mycket enkelt, jag förlorade på det. Hur förlorade jag då? På det enda sätt en sådan som jag kan förlora, jag tog ett återfall, det varade i fyra dagar, jag minns inte många meningar, telefonsamtal eller konversationer från de dagarna, faktum är, att det enda jag minns är hur dåligt jag mådde, hur mycket jag hatade mig själv för att jag verkligen tog ett återfall. Nu i retrospekt är jag glad att det "bara" blev fyra dagar och att ingen skadades, förutom de miljontals hjärnceller jag blåste bort som damm från bokhyllan.
Vad lärde jag mig då av mitt återfall? Att det inte är värt det, att det inte är roligt längre (oavsett hur roligt man tror sig minnas att det var när det "begav sig") och att nästa gång kanske det leder till min död! Är jag verkligen beredd att satsa mitt liv som insats i detta pokerspel som kallas livet? Är jag redo att ge upp, kasta in handduken, ta ner skylten, lira i division 2 eller helt enkelt avlida? Jag tror inte det. Jag tror att det fortfarande finns en mening för mig, sen när den uppenbarar sig kan man aldrig veta, eller det tåget kanske redan har gått? Sak samma, det är inget som jag behöver oroa mig för just idag, för idag är jag drogfri, om än bara för idag. Och i morgon är en annan dag, och det enda jag vet om den är att det vankas adventskaffe hos min vän här i stan, klockan femton noll noll, är man inte ren och luktar man inte gott när man kommer, så blir man inte insläppt.
Tyvärr så är det inget möte på söndagar, så jag får hålla tillgodo med Basic Text, stegarbete och kanske en tupplur? Det sistnämnda tänkte jag faktiskt prova redan nu.
I natt vill jag avsluta med några rader jag fick till mig idag, ord som jag ska försöka följa under hela dagen, i morgon (för det blir inte nästa dag innan man sovit, oavsett vad klockan är).
"bara för idag ska jag inte vara arg,
bara för idag ska jag inte oroa mig,
bara för idag ska jag vara tacksam,
bara för idag ska jag arbeta hårt o ärligt,
bara för idag ska jag vara god mot mig själv o andra."
Lugna lördag
Eftersom jag inte somnade som jag skulle igår så sov jag lite längre än vanligt idag, men vad gör väl det? När jag slog upp mina ljusblå var det lika mörkt som när jag slöt dem, och eftersom det är lördag så kände jag att jag ville äta något annat, istället för den ljuvliga soppa jag äter i vanliga fall. Sagt och gjort så tog jag mig till ICA Maxi, letade upp "veganhyllan", hittade min sojamjölk och lite andra sojaprodukter. På väg mot kassan stannar jag till vid frysdisken och upptäcker att de har massvis med vegetarisk mat där... jag blir självklart glad, för att lite senare bli ledsen för att ytterligare lite senare bli förbannad. I alla, och då menar jag ALLA sk vegetariska produkter de hade fanns antingen ägg eller mjölk, ÄRLIGT TALAT, hur F*N kan man ha ägg och mjölk i vegetariska produkter?
Hittade mitt i min ilska den här, som jag tycker att ni alla ska vara med på:
http://www.namninsamling.se/index.php?nid=2436
Nu sitter jag i mitt lugn och min ro, dricker kaffe efter maten (ungstekta rotsaker med olivolja och massa vitlök).
Vet ännu inte vad kvällen kommer att bjuda på, men det återstår att se.
Hittade mitt i min ilska den här, som jag tycker att ni alla ska vara med på:
http://www.namninsamling.se/index.php?nid=2436
Nu sitter jag i mitt lugn och min ro, dricker kaffe efter maten (ungstekta rotsaker med olivolja och massa vitlök).
Vet ännu inte vad kvällen kommer att bjuda på, men det återstår att se.
Just for Today
I will seek to improve my conscious contact with the Higher Power that cares for me. When the need arises, I know I will be able to trust in that care.
Basic Text sid 55
Our program is based on the idea that the application of simple principles can produce profound effects in our lives. One such principle is that, if we ask, our Higher Power will care for us. Because this principle is so basic, we may tend to ignore it. Unless we learn to consciously apply this spiritual truth, we may miss out on something as essential to our recovery as breathing is to life itself.
What happens when we find ourselves stressed or panicked? If we have consistently sought to improve our relationship with our Higher Power, we'll have no problem. Rather than acting rashly, we will stop for a moment and briefly remind ourselves of particular instances in the past when our Higher Power has shown its care for us. This will assure us that our Higher Power is still in charge of our lives. Then, we will seek guidance and power for the situation at hand and proceed calmly, confident that our lives are in God's hands.
"Our program is a set of principles;' our White Booklet tells us. The more consistently we seek to improve our conscious appreciation of these principles, the more readily we will be able to apply them.
What happens when we find ourselves stressed or panicked? If we have consistently sought to improve our relationship with our Higher Power, we'll have no problem. Rather than acting rashly, we will stop for a moment and briefly remind ourselves of particular instances in the past when our Higher Power has shown its care for us. This will assure us that our Higher Power is still in charge of our lives. Then, we will seek guidance and power for the situation at hand and proceed calmly, confident that our lives are in God's hands.
"Our program is a set of principles;' our White Booklet tells us. The more consistently we seek to improve our conscious appreciation of these principles, the more readily we will be able to apply them.
Mitt normalt sömngivande te...
...fungerar inte som det brukar.
Det innehåller humle och det smakar vedervärdigt, men fram tills idag/kväll/natt har det hjälpt mig att somna, men nu verkar det vara en annan giv än den jag blivit van vid.
Sen jag kom hem så har jag gjort en massa kul och spännande saker, uppdaterat denna blogg, kollat Facebook, druckit tre stora glas te och funderat över vad jag känner inför olika saker.
Lika bra att låta det komma nu, i stället för att hålla det inne med risk att jag går ut och använder på känslan...
På mötet ikväll kom en tjej (självklart var det fler tjejer där) som inte brukar gå på våra möten, utan tillhör en annan. Jag har sett henne tidigare, snackat med henne, till och med gett henne beröm för hennes skor (är inte det en klassiker btw?) Hon är precis så mycket EMO som jag uppskattar hos det motsatta, jag tycker om att se på henne, jag tycker om att höra henne dela, faktum; jag tycker om henne. Nu till den svåra biten...
Hur ska jag gå till väga för att få henne på samma linje som mig? Vill jag ens det? Är jag mogen för det? Och vad händer om hon nobbar mig? Blir det en lina eller en panna då? Eller kanske ett helrör? Jag vet inte ännu om jag vågar göra något än det jag redan gör, betraktar på avstånd, försöker verka intresserad utan att verka påstridigt och längtar, saknar och tiger.
48 rena dagar.
21 dagar utan nikotin.
21 dagar utan animalisk mat.
Jag slutar på det enda sätt jag känner till:
och ytterligare en som jag uppskattar:
Det innehåller humle och det smakar vedervärdigt, men fram tills idag/kväll/natt har det hjälpt mig att somna, men nu verkar det vara en annan giv än den jag blivit van vid.
Sen jag kom hem så har jag gjort en massa kul och spännande saker, uppdaterat denna blogg, kollat Facebook, druckit tre stora glas te och funderat över vad jag känner inför olika saker.
Lika bra att låta det komma nu, i stället för att hålla det inne med risk att jag går ut och använder på känslan...
På mötet ikväll kom en tjej (självklart var det fler tjejer där) som inte brukar gå på våra möten, utan tillhör en annan. Jag har sett henne tidigare, snackat med henne, till och med gett henne beröm för hennes skor (är inte det en klassiker btw?) Hon är precis så mycket EMO som jag uppskattar hos det motsatta, jag tycker om att se på henne, jag tycker om att höra henne dela, faktum; jag tycker om henne. Nu till den svåra biten...
Hur ska jag gå till väga för att få henne på samma linje som mig? Vill jag ens det? Är jag mogen för det? Och vad händer om hon nobbar mig? Blir det en lina eller en panna då? Eller kanske ett helrör? Jag vet inte ännu om jag vågar göra något än det jag redan gör, betraktar på avstånd, försöker verka intresserad utan att verka påstridigt och längtar, saknar och tiger.
48 rena dagar.
21 dagar utan nikotin.
21 dagar utan animalisk mat.
Jag slutar på det enda sätt jag känner till:
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.och ytterligare en som jag uppskattar:
Gud fader, du vet bättre än jag,
att för var dag som går
blir jag bara äldre och
i sinom tid gammal.
Bespara mig ovanan att
alltid behöva säga vad
jag tycker i tid och
otid - oavsett samtalsämne.
Snälla, bespara mig att behöva
reda ut andra människors problem.
Hjälp mig att bli eftertänksam
- men inte svårmodig,
hjälpsam men inte beskäftig.
Det kan tänkas vara slöseri
att inte utnyttja min enorma visdom,
men Herre,
Du vet att jag vill behålla några vänner
på min ålders höst.
Hjälp mig att avstå att prata strunt
och ge mig istället vingar,
så att jag snabbt kan komma till poängen.
Försegla mina läppar
när jag börjar tala om mina krämpor;
de ökar med åren och önskan att tjata och klaga om dom
blir större med åren.
Jag vågar inte be om ynnesten
att uppskatta andras berättelser om sina krämpor,
men ge mig tålamod att uthärda dem.
Bättre minnesförmåga vågar jag inte be om,
däremot större ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet,
speciellt då min minnesbild inte överstämmer med andras.
Lär mig den gyllene läxan,
att även jag kan ha fel ibland.
Låt mig bli sådär lagom snäll
för jag vill inte bli något helgon
- en del av dem är så svåra att leva med.
Men en sur och vresig gammal människa är bara av ondo.
Giv mig förmågan
att se det goda och fina,
där jag minst förväntar det, och slutligen;
O Herre,
gör så att jag ser det goda
hos mina medmänniskor
och får förmågan att också säga det till dem.
Amen
Underbara fredag
Så hur vart det nu då med min fredag? Självklart gick jag på mötet, som jag hade sagt att jag skulle göra. I vanliga fall så brukar det inte vara speciellt många på fredagsmötena men ikväll så kom sjutton personer, och det var precis så underbart som det kan vara på ett möte, där alla känner samma gemenskap, där alla vet vad man snackar om, eller något liknande, som sagt, underbart.
Efter mötet vart jag ivägsläpad till McDonalds... *suck* str8 edge vegan på McD? ingen bra idé, men jag käkade något som de kallade McBean eller något liknande, fast utan "sås" då vi kom fram till att det verkligen är ägg i majonäs, sen att det är mjölkproteiner i deras bröd och f*n vet om de inte använder animaliskt fett till sina strips, bara för att jävlas med sådana som mig!
Senare hamnade jag hemma hos P och D, först guitar hero i en timme och sen lips i ytterligare tre timmar, snacka om att jag rockade ordentligt, och det bästa av allt? vi var alla nyktra, drogfria och vi gjorde bort oss totalt inför varandra, och det kändes till och med skönt.
Jag inser hur j*vla instängd jag har varit i mitt tidigare liv, hur fylld av osäkerhet jag varit, nu kan jag göra vad som helst utan att ens fundera över vad andra kommer att tycka om det, om de ens ser mig, för... världen kretsar faktiskt inte kring mig, hur mycket jag än trott det.
Vi kan ta ett enkelt exempel, när jag var yngre gick jag ibland på krogen, ibland fanns där ett dansgolv och efter lagom mycket berusning kunde jag hamna där. Hela tiden visste jag att ALLA tittade på, att ALLA såg ner på mig, och att ALLA bedömde mig. Faktum... ingen minns mig, ingen såg mig, och om de inte såg, hur kunde de då se ner på mig?
Världen kretsar inte kring mig!
Efter mötet vart jag ivägsläpad till McDonalds... *suck* str8 edge vegan på McD? ingen bra idé, men jag käkade något som de kallade McBean eller något liknande, fast utan "sås" då vi kom fram till att det verkligen är ägg i majonäs, sen att det är mjölkproteiner i deras bröd och f*n vet om de inte använder animaliskt fett till sina strips, bara för att jävlas med sådana som mig!
Senare hamnade jag hemma hos P och D, först guitar hero i en timme och sen lips i ytterligare tre timmar, snacka om att jag rockade ordentligt, och det bästa av allt? vi var alla nyktra, drogfria och vi gjorde bort oss totalt inför varandra, och det kändes till och med skönt.
Jag inser hur j*vla instängd jag har varit i mitt tidigare liv, hur fylld av osäkerhet jag varit, nu kan jag göra vad som helst utan att ens fundera över vad andra kommer att tycka om det, om de ens ser mig, för... världen kretsar faktiskt inte kring mig, hur mycket jag än trott det.
Vi kan ta ett enkelt exempel, när jag var yngre gick jag ibland på krogen, ibland fanns där ett dansgolv och efter lagom mycket berusning kunde jag hamna där. Hela tiden visste jag att ALLA tittade på, att ALLA såg ner på mig, och att ALLA bedömde mig. Faktum... ingen minns mig, ingen såg mig, och om de inte såg, hur kunde de då se ner på mig?
Världen kretsar inte kring mig!
Just for Today
I will allow knowledge of my true nature to guide my actions. Today, I will face the world as myself.
Basic Text sid 35
Humility is a puzzling concept. We know a lot about humiliation, but humility is a new idea. It sounds suspiciously like groveling, bowing, and scraping. But that's not what humility is at all. True humility is, simply, acceptance of who we are.
By the time we reach a step that uses the word "humbly;' we have already started to put this principle into practice. The Fourth Step gives us an opportunity to examine who we really are, and the Fifth Step helps us accept that knowledge.
The practice of humility involves accepting our true nature, honestly being ourselves. We don't have to grovel or abase ourselves, nor must we try to appear smarter, wealthier, or happier than we really are. Humility simply means we drop all pretense and live as honestly as we can.
By the time we reach a step that uses the word "humbly;' we have already started to put this principle into practice. The Fourth Step gives us an opportunity to examine who we really are, and the Fifth Step helps us accept that knowledge.
The practice of humility involves accepting our true nature, honestly being ourselves. We don't have to grovel or abase ourselves, nor must we try to appear smarter, wealthier, or happier than we really are. Humility simply means we drop all pretense and live as honestly as we can.
Sponsorlös..
Precis klockan fjorton idag så ringde min sponsor och förklarade att han inte längre kan vara min sponsor, anledningen? Han blir för involverad, och jag förstår honom, han är just nu på sitt fjärde steg och med tanke på vad jag vet om fjärde steget så förstår jag honom. Han lovade dock att jag skulle få presentera mitt första steg för honom, och det gjorde mig riktigt glad.
På ett sätt känns det riktigt skrämmande att inte ha någon sponsor att ringa till när jag behöver det, men å andra sidan, hur många gånger har jag ringt honom sen han blev min sponsor? Jag kan räkna dem på ena handen.
Idag har jag gjort absolut, precis ingenting, kokat kaffe, insett att min mjölkersättning var slut, så kaffet blev svart.
Status
47 rena dagar.
20 dagar utan nikotin.
På ett sätt känns det riktigt skrämmande att inte ha någon sponsor att ringa till när jag behöver det, men å andra sidan, hur många gånger har jag ringt honom sen han blev min sponsor? Jag kan räkna dem på ena handen.
Idag har jag gjort absolut, precis ingenting, kokat kaffe, insett att min mjölkersättning var slut, så kaffet blev svart.
Status
47 rena dagar.
20 dagar utan nikotin.
Guitar Hero: World Tour
Snacka om att man blivit barn på nytt. Jag kom precis hem, har varit hemma hos ett par som ingår i samma gemenskap som jag, dessutom så var där ytterligare en person, också han från samma gemenskap. Min något prylgalne kamrat hade skaffat Guitar Hero: World Tour (komplett band inkl spel) till sitt Xbox360, en 42" LCD och en trevlig ljudanläggning fanns redan på plats. Jag måste erkänna att jag kände mig förpubertal helt plötsligt, jag fattar fortfarande inte hur f-n det kan vara så kul som det är, det var bland det roligaste vi gjort tillsammans, och det bästa av allt? Alla var nyktra och drogfria, vad kan man mer begära av sin omgivning. Tyvärr så är jag en ganska fattig person, mest beror det på saker som jag gjort tidigare i mitt liv, som jag nu får betala för; alltså kan jag inte skaffa någon liknande utrustrning som min kamrat, och jag fick tyvärr inte bosätta mig på hans soffa heller ;) Men det går väl fler tåg? Fler kvällar kommer, och då kan man säkert ha roligt igen.
Faktum är att det är ett helt nytt sätt att umgås på. Tidigare har jag antingen varit full och odräglig, eller påtänd i min ensamhet. Nu kan jag till och med göra bort mig inför människor utan att jag för den delen känner mig sämre, eller mår dåligt. Livet är precis så bra som det kan bli, och jag kan inte sluta le.
Just for Today
I will remind myself that I'm not alone by asking my Higher Power for help each step of the way.
Basic Text sid 26
When we take the Third Step, we decide to allow a loving Higher Power to guide us and care for us in our daily lives. We make the decision to allow this guidance and care into our lives. Some of us believe that, once we've made the Third Step decision, God leads us; from that point on, it's just a matter of paying attention to where we are led.
The Third Step decision is an act of faith, and asking for God's help is a way of renewing that act of faith. Putting faith to work in our daily lives gives us all the courage and strength we need, because we know we have the help of a loving Higher Power. We trust that our needs will be met. We can tap into that faith and trust just by asking.
Jag tänker inte ens försöka översätta då det aldrig blir samma sak då, så alternativen är två; lär dig engelska eller leta upp någon som kan engelska, som kan översätta åt dig ;)
The Third Step decision is an act of faith, and asking for God's help is a way of renewing that act of faith. Putting faith to work in our daily lives gives us all the courage and strength we need, because we know we have the help of a loving Higher Power. We trust that our needs will be met. We can tap into that faith and trust just by asking.
Jag tänker inte ens försöka översätta då det aldrig blir samma sak då, så alternativen är två; lär dig engelska eller leta upp någon som kan engelska, som kan översätta åt dig ;)
Av en slump...
...kom jag över en textrad som jag känner passar riktigt bra in på mig, och mina olycksbröder och systrar;
"Religion är till för dem som är rädda för att komma till helvetet. Andlighet är för dem som redan varit där."
Möte med "sluta-röka-hjälpen"
Eftersom det är torsdag idag så finns det ingen NA-möte att gå till, jag skulle kunna bevista ett AA-möte, men känner inte riktigt för det, så vad gör jag då istället? Jo, jag söker upp den sjuksköterska på vårdcentralen som jag fick en tid av för några månader sen, hon skulle alltså hjälpa mig att sluta röka. Problemet, om jag nu ska kalla det ett problem är att jag slutade med allt vad tobak heter, för 19 dagar sen. Det var mycket länge sen jag såg en person, som jag inte känner, eller har en relation till bli så glad som hon blev när jag berättade att jag redan slutat.
Faktum är att det inte är så svårt som alla säger; jag har rökt och snusat sen jag var fjorton år, nu är jag trettiotvå och om jag vetat hur "lätt" det var att sluta, så hade jag gjort det för länge sedan. De fyra första dagarna var jobbiga, det är sant, efter det så är det bara "vana" och vana är till för att brytas.
Det som återstår nu är att sluta dricka kaffe, och faktum är att det är svårare än att sluta röka, men som med precis allt annat så ska jag ge det samma starka försök som med allt annat.
Idag väljer jag att tillföra tredjestegsbönen, trots att jag inte ska vara där och rota eftersom jag fortfarande är på mitt första steg, men det må så vara, om än bara för idag!
Gud, jag överlämnar mig själv till dig
att göra med mig och av mig vad Du önskar.
Befria mig ur mitt eget slaveri,
så att jag bättre kan utför det Du vill.
Befria mig ifrån mina svårigheter,
så att segern över dem må bära vittnesbörd
till dem jag vill hjälpa, om Din Makt,
Din Kärlek och Din Väg.
Må jag alltid följa din vilja.
Sinnesro
Jag slutar denna dag på samma sätt som jag börjar den, eller som jag börjar alla dagar =)
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Läggdags för länge sedan...
...men jag kunde inte låta mitt stegarbete vara i fred. Senast jag gjorde steg ett så tävlade jag med en av mina vänner i gemenskapen, det straffade sig, ordentligt. Nu gör jag om det, efter min absoluta förmåga; eftersom det inte är någon tävling eller för den delen en uppsats, ingen ska sätta betyd på det jag skriver; jag gör det alltså för min egen skull. Min sponsor säger att om jag inte gör första steget så kommer jag inte att klara av andra, och så vidare, tredje, fjärde... ja, alla kan vi ju räkna, eller jag hoppas det i alla fall.
Nu är jag helt tom i skallen, kanske beror det på att jag har haft samma låt på, om och om igen sen jag kom hem, nämligen "Kajsa & Malena" - Marcuses Skog, om ni inte hört den, leta upp den, jag lovar att det kommer att vara värt det!!
Status
46 rena dagar.
19 dagar utan nikotin.
Nu är jag helt tom i skallen, kanske beror det på att jag har haft samma låt på, om och om igen sen jag kom hem, nämligen "Kajsa & Malena" - Marcuses Skog, om ni inte hört den, leta upp den, jag lovar att det kommer att vara värt det!!
Status
46 rena dagar.
19 dagar utan nikotin.
Just for Today
Each moment is special. I will pay attention, grateful for my responsibilities and the special joys they bring.
Onsdagsmöte
Återigen en onsdag som är på väg mot sitt slut... dagens onsdagsmöte var inte som de brukar, de personer som brukar vara där, var inte närvarande; däremot så var det tre andra där som jag inte trodde skulle komma, då de har en smula framkörning. I övrigt så var mötet riktigt bra, traditionsmöte, som alltid på onsdagar och idag var det dags för tradition två:
"För vårt gruppsyfte finns bara en auktoritet - en älskande Gud som han kan komma till uttryck i vårt gruppsamvete. Våra ledare är blott betrodda tjänare, de styr oss inte."
Tradition två är väldigt nyttig, speciellt för mig då jag väldigt gärna vill kalla onsdagsmötet för "mitt möte", så är inte fallet, bara för att jag råkar göra service på onsdagar så betyder inte det att mötet blir mitt, faktum.
Tidigare på dagen besökte jag min tatuerare, tänkte att någon, nu i influensatider, hade lämnat återbud, men inte då. Så jag fick en tid, den tjugoandra april, det är ett halvår tills dess, hur ska jag överleva det? Frågor, frågor, frågor.
"För vårt gruppsyfte finns bara en auktoritet - en älskande Gud som han kan komma till uttryck i vårt gruppsamvete. Våra ledare är blott betrodda tjänare, de styr oss inte."
Tradition två är väldigt nyttig, speciellt för mig då jag väldigt gärna vill kalla onsdagsmötet för "mitt möte", så är inte fallet, bara för att jag råkar göra service på onsdagar så betyder inte det att mötet blir mitt, faktum.
Tidigare på dagen besökte jag min tatuerare, tänkte att någon, nu i influensatider, hade lämnat återbud, men inte då. Så jag fick en tid, den tjugoandra april, det är ett halvår tills dess, hur ska jag överleva det? Frågor, frågor, frågor.
Sinnesro, igen!
Om jag så skulle skriva det tills mina fingrar blöder så skulle det inte vara nog...
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Basic Text sid. 45
As our recovery progresses, we often reflect on what brought us to Narcotics Anonymous in the first place and are able to appreciate how much the quality of our lives has improved. We no longer have to fear our own thoughts. And the more we pray and meditate, the more we experience a calm sense of well-being. The peace and tranquility we experience during our quiet times confirms that our most important needs-our spiritual needs-are being met.
We are able to empathize with other addicts and strengthen our conscience in the process. We learn to avoid judging others and experience the freedom to be ourselves. In our spiritual reflection, we intuitively find "the God within us" and see that we are in harmony with a Power greater than ourselves.
Tag lärdom!!
We are able to empathize with other addicts and strengthen our conscience in the process. We learn to avoid judging others and experience the freedom to be ourselves. In our spiritual reflection, we intuitively find "the God within us" and see that we are in harmony with a Power greater than ourselves.
Tag lärdom!!
Just for Today
I will reflect upon the gift of recovery and listen quietly for my Higher Power's guidance.
Str8 edge
Frågan är om jag någonsin läst någon text som varit mer träffande än Basic Text? Skulle om möjligt vara bibeln eller Så talade Zarathustra av Friedrich Nietzsche. Jag har kommit på ytterligare saker idag som jag ska genomföra, mitt liv ska bli precis så bra som jag vill att det ska vara, så länge jag håller mig från droger, nikotin, alkohol och animaliska produkter så kommer allt att ordna sig.
Måndagsmöte
Anledningen till att detta skrivs på tisdagen är att jag pysslat med andra, mer livsviktiga, saker fram tills nu. Måndagens möte i vår kära gemenskap var mycket intressant, dels för att en tjej som inte tillhör vår grupp bevistade vårt möte och dels för att det var mitt första möte på några dagar. Vad som sagt på mötet tänker jag inte avslöja, inte ens utan att avslöja avsändaren, då jag anser att det som sägs på möten, ska stanna där. Det var ett mycket känslosamt möte och jag vart mer än vanligt berörd, det fick mig att ifrågasätta mina problem och till slut inse att mina problem inte är så enorma som jag tycks tro. Varje kväll faller jag ner på knä och ber Gud om sinnesro, från och med nu ska jag göra det om morgonen också.
Status
44 rena dagar.
17 dagar utan nikotin.
Status
44 rena dagar.
17 dagar utan nikotin.
Just for Today
There is much to be grateful for in my life. I will cherish the spiritual fulfillment I have found in recovery.
Vegantorsdag
Jag börjar mer och mer falla in i gamla vanor igen, mycket gamla vanor, veganvanor.
Sinnesro
Just for today
I will listen with my heart. With each passing day, I will become more fluent in the language of empathy.
Onsdagsmöte
I dag är det onsdag och det innebär onsdagsmöte vilket i min värld betyder service genom kaffekokning och traditionsuppläsning av mig. Före mötet var det meningen att jag skulle föredra mitt första steg för min sponsor, men då jag kom ut till min parkering insåg jag att min moped inte var där den skulle. Jag gick ett varv runt huset och fann den inkörd i en buske, dock med brutet styrlås, så det fick bli taxi till sponsorn. Hur gick det då med mitt föredragande? Backning!!! Så nu har jag lite mer att skriva innan jag är mogen för en ny föredragning, men det är lika gott det då jag insett att jag bara gör detta för min egen skull, för att jag ska kunna ta fram det jag skrivit senare när jag är i förnekelse och påminna mig själv om vad som egentligen är mina problem.
Dagsstatus:
38 rena dagar!
11 dagar utan nikotin!
vågen står på 145.2 kilo!
Sinnesro
Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Beslutsam
Snacka om att det ligger en massa eftertanke bakom beslutet att börja skriva igen. Jag kände att nu var det dags! En liten sammanfattning av det senaste året är kanske på sin plats;
- januari: vart singel och flyttade till Kalmar.
- februari: fick sparken från jobbet på SJ.
- mars: fick jobb på sjukhuset.
- april: blev full.
- maj: började besöka AA.
- juni: jobbade.
- juli: flyttade.
- augusti: fick sparken från sjukhuset.
- september: började besöka NA.
- oktober: tog mitt senaste återfall.
- nutid: 37 rena dagar.
- januari: vart singel och flyttade till Kalmar.
- februari: fick sparken från jobbet på SJ.
- mars: fick jobb på sjukhuset.
- april: blev full.
- maj: började besöka AA.
- juni: jobbade.
- juli: flyttade.
- augusti: fick sparken från sjukhuset.
- september: började besöka NA.
- oktober: tog mitt senaste återfall.
- nutid: 37 rena dagar.
