Konventsbaksmälla

Kom hem från Fårö i söndags och först nu börjar jag bli människa igen, jag har känt mig ensam och sovit mestadels, nu är jag inte lika trött längre, men ack så väl ensam. Jag brukar säga att 85% av min ensamhet är självvald, och det är sant, men de andra femton procenten är det INTE!

Det är något som saknas, men jag är inte desperat och jag letar inte akivt efter något eller någon.
Jag jobbar i stegen och går på möten, cyklar och betar sakta men säkert av Kvinnofängelset, sett 260 avsnitt lite drygt nu, men eftersom jag börja komma ihåg vad som händer är det inte lika kul längre, kanske lämnar jag det oavslutat och ger mig på en annan, mer passande hobby?

Konventet gav mig några nya vänner och ett mycket kärt återséende, en person som jag senast träffade 2004 och som då var så påtänd att jag inte fattar hur han kunde minnas att vi sågs då :p men det var kul att se honom nu med snart fem års drogfrihet.

Den totala drogfriheten på konventet var knappt 2400 år och det säger mig att det fungerar, om man gör det man ska.

Jag väntar just nu på att få dela steg 2 så jag kan dra igång med tredje, då att jag inom kort kan sätta tänderna i fjärde, som jag verkligen ser fram mot.

Jag fick ett par länkar idag med totalt 2,5 GB amerikanska talare, så de dagar jag inte har några möten finns inspirationen om jag behöver den, eller om jag skulle befinna mig där jag inte kan gå på möten.

Nu ska jag lägga mig och förhoppningsvis somna.

Kärlek, frid och sinnesro önskar jag er alla!

RSS 2.0