Eufori

Ytterliagre en dag är till ända, jag vaknade strax före åtta, åt frukost, skrev brev i ett par timmar, åt en god lunch och ägnade mig åt det jag ännu inte nämner. Träffade min sponsor och gav honom en välbehövlig paus i hans pluggande, handlade på CG, sov middag ett par timmar och fick piratbesök, så just nu är mitt kök till bredden fyllt med plakat om vår kommande demonstration mot IPRED den 23 maj och livet är bra härligt.

Den eufori jag upplevt de senaste dagarna är fortfarande totalt närvarande, allt börjar falla på plats, jag träffar mina barn regelbundet (de två yngsta), jag är utomhus minst tre timmar varje dag, jag samtalar med människor jag uppskattar, jag går på minst tre möten i veckan och jobbar med mitt stegarbete dagligen.

Nu ska jag sova så jag orkar ta morgondagens prövningar med samma lätthet som dagens.

Frid och sinnesro.
God natt mina vänner.

Clean & Serene for 6 months & 28 days.

Sex månader och 28 dagar sen jag var hög senast.
Ett år och 14 dagar sen jag var full senast.
Sex månader och 2 dagar sen jag nyttjade nikotin senast.
10 dagar sen jag nyttjade koffein senast.

Har mitt liv blivit tråkigare?
Har mitt liv blivit outhärdligt?
Har jag gått upp i vikt?
Vantrivs jag?

Mitt liv är bättre än någonsin, jag har sunda rutiner,
tankar och funderingar, sover bättre än någonsin,
saknar ångest och njuter av min ensamhet.

Livet är inte bra, livet är kanon!
Jag saknar ingenting (utom möjligen mina barn).
Jag trivs med mina vänner, min fotölj och mina rutiner.
Jag vaknar och minns allt, somnar med ett leende på läpparna,
vaknar utvilad med rent samvete och sinnesro.

Vad mitt hemliga projekt beträffar så är det påbörjat
men det är fortfarande en månad och 18 dagar kvar
innan någon får veta om det gick i hamn.

Frågan lyder; gick jag upp i vikt av att sluta röka?
Det är ju det alla hotat med när man sagt att man ska sluta.

Fram tills nu har jag gått ner 20 kilo sen nikotinet togs bort ur mitt liv, frågor på det?

Frid och sinnesro!
Sov gott mina vänner!

En sekund

...och allt är borta *poff*

Livet rör sig sakta åt samma håll som vinden ligger på; en härlig vind från öst eller en blygsam från söder?
Min neuropsykiatriska utredning är i sin linda, jag har fått en "för"-diagnos som stannar hos mig tills jag har det på papper, då kommer ni att få veta varför jag har självmedicinerat konstant i sjutton år; faktum är att den längsta rena period under dessa år är väldigt kort; hur kort kommer jag dock inte att medge förrän tiden är mogen, förrän jag är mogen.

På måndag händer saker i mitt liv som inte hänt på mycket länge, om det går som jag vill så kommer saker och ting att ske, om inte så kommer ni inte att få veta vad det handlade om; ni tre som läser mina rader regelbundet (om än att ni var nitton) för några veckor sedan.

Tankar är bra; drama är bra; gråten i halsen är en skön känsla om den framkallats av en tvserie, en tanke eller en dröm.

Sekunderna går, livet stannar upp och jag trivs med mina känslor, mina tankar och mina drömmar, om än att de senare ligger på en bädd av is tills vidare.

RSS 2.0