Juldagsmorgon
Först stadsmission med pingstvän, diakon, präst och paket, samt det faktum att jag grät inför femtio för mig okända människor. Sen åkte jag till polishuset, ringde på, vart insläppt efter många om och men, och lämnade en julklapp till de stackars konstaplar som tvingas jobba på julafton. Efter det så åkte jag till akuten och gjorde exakt samma sak, julklapp till de som tvingas jobba på julafton. Sen till NA-vänner med ytterligare julklapp, ett mycket långt och jobbigt samtal som slutade med att jag grät i deras famnar vid tre tillfällen (självklart spik nykter och helt ren), sen såg vi en gammal film vi alla uppskattade. På vägen hem blev jag stoppad av polisen, faktiskt samma som jag gett paket, fick blåsa och sen åka hem. Just det; jag blev med sponsor idag, det var den bästa julklappen av alla, alla kategorier, lycka kallas det visst.
Steg 1
En lista som jag hittade hos Carro - http://thediaryofcarolineblomqvist.blogg.se/
Beskriv en riktigt bra kyss!
Passion, nyfiket prövande hos två okända människor, precis i början av bekantskapen.
Om en kändis fick bo hos dig en vecka, vem skulle det vara?
Eivør Pálsdóttir för att jag älskar hennes musik eller Lars Winnerbäck för han fattat nåt jag totalt missat.
Vad vill du alltid ha i kylskåpet?
X-ray (energidryck), morötter.
Är det okej att flörta över internet när man är i ett förhållande?
Inte en chans.
Vilken egenskap skulle du vilja ha?
Energi då jag nu är deprimerad och håglös.
Vilka egenskaper är viktigast hos din framtida partner, rangordna dom.
Förståelse för att jag har haft ett liv, tidigare.
Ärlighet.
Trohet.
Ödmjukhet.
Drogfrihet.
Vad är receptet på ett lyckat förhållande - nämn tre ingredienser.
Kärlek, kärlek, trohet.
När gjorde du senast bort dig?
Igår när jag bjöd ut kassörskan på Ica. Hon visade sin förlovningsring och jag frågade om man inte fick dricka kaffe bara för att man var förlovad, det fick man tydligen inte. :)
Du står i baren, vad beställer du?
En kul drink, utan alkohol.
Du och din partner har varit ihop i några veckor, och hon börjar flytta in saker hos dig. Hur reagerar du?
Jag köper en byrå och skriver hennes namn på den.
Om du fick chansen att bli Sveriges statsminister, skulle du ta den?
Aldrig, jag föredrar att förbli okänd.
Beskriv en perfekt frukost!
Hemgjorda köttbullar, apelsinjuice och kaffe.
Du är på karaokefest och måste sjunga, vilken låt sjunger du?
About a Girl av Nirvana.
Hade du försökt ta dig igenom din värsta rädsla om du fick 50.000?
Jag möter mina värsta rädslor varje dag, utan att få en krona för det.
40-, 50-, 60-, 70-, 80- eller 90-tal ... vilken tid hade du velat leva i?
1600-talet hade passat mig perfekt, troligen hade jag blivit bränd på bål, men det hade varit värt det.
Finns det något du fejkar?
Glädje.
Ger du ut ditt nummer till vem som helst över internet?
Nej! Mitt hemnummer har fem personer, mobilnumret 25 ungefär, det är ganska lagom.
Vad är du bäst på?
Enligt vem? Jag själv tycker att jag är bra på att vara ledsen, sorgsen och bitter.
Vilken person var du under högstadiet? Ex. skolans snyggaste, plugghäst osv.
Jag var en tönt som tog droger för att slippa bry mig.
Vilken karaktär i Sex and the city skulle du vilja ha som bästa vän?
Miranda Hobbes för hon är lika cynisk som jag.
Vad skulle du vilja ha allra mest just nu?
Det är på tok för privat för att skriva här.
Gå genom livet utan att ha några vänner eller aldrig någonsin ha sex igen?
Eftersom jag har slutat ha sex, så är det inte speciellt svårt att välja.
Sex dagar kvar...
Jag har förlåtit många de senaste dagarna men det finns fortfarande saker med mig själv som jag inte förlåtit, saker som jag fortfarande gör värre, trots att jag inte vill.
Jag är inne på min tredje kopp humle-te, det smakar fortfarande vedervärdigt men jag blir trött av det utan att bli beroende och det är skönt. Nu ska jag lägga mig, lyssna på en av de sämsta ljudböcker jag någonsin hört (jag har somnat före kapitel två varje gång jag lyssnat på den).
En sak vill jag klargöra, en gång för alla; det jag skriver här är mina tankar, känslor, funderingar och drömmar OCH det är okej för läsaren att tycka precis vad den vill, utom att tycka synd om mig, för det har jag inte förtjänat, och det är inget jag vill, annars är allt okej.
Sanningen (att tänka på medans jag sover)
Sanningen är en lurig fan. Samtidigt som den aldrig riktigt vill avslöja sitt rätta jag ser den till att vi håller oss sysselsatta med att söka den så länge vi lever. Kanske det till och med är så att den visar sig först när vi ska ta vårt sista andetag och därmed inte har möjlighet att använda den. Kanske sanningsforskandet är meningen med livet, och när vi väl fått insikt om den, upphör vårt existensberättigande.
Akuten en onsdagskväll i december...
Det är precis så kul som det låter!
Det vill säga; inte alls!
Dags att lägga till ytterligare en diagnos på min lista.
Listan
1. Depression
2. Konfusion (orsakad av sömnbrist)
3. Vanföreställning
4. Magsår (ulcus) NY!
...eller egentligen inte, fick diagnosen första gången som trettonåring, då stressrelaterad. Nu vet jag ärligt talat inte vad som är anledningen, men jag blev i vilket fall som heslt ordinerad ännu ett läkemedel som kostar drygt 15 kronor om dagen. Just nu står jag på tre läkemedel som jag tar, och ett antal som jag inte tar, då de är beroendeframkallande och i egenskap av beroende så vägrar jag ta dem. De jag tar är Efexor 2x150mg per dag (2087:- / 98st), Xatral OD 10mg per dag (608:- / 90st) och Lanzo 30 mg per dag (946.50 / 98st). Slutsats; det tog tre dagar att få högkostnadsskydd för läkemedel och alla jag känner (inkl mina barn) blir utan julklappar i år.
Listan på läkemedel som jag är ordinerad men inte tar tänker jag inte räkna upp (mest för att vissa av mina kamrater då skulle vilja köpa dem av mig, och jag har ingen som helst lust att bidra till deras missbruk!)
Nu tänker jag sova, eller i alla fall försöka. Inga piller med dock en kopp humle-te (smakar verkligen apa, men fungerar)
Frid mina vänner!
Frånvaro...
Min "avstängda" tid har jag ägnat åt att meditera och förlåta människor i min omgivning. Mina föräldrar till exempel är förlåtna, men jag vill fortfarande inte ha någon kontakt med dem, de har en person som de måste förlåta först (inte mig alltså) och innan det sker har jag inget att säga dem. Egentligen så har vi nog inget att prata om över huvudtaget, vi delar inte några intressen och allmänt skvaller slutade jag bry mig om för många år sen.
Min depression verkar bli värre ju närmare jul jag kommer, alltså ökas min dos av ssri och snri i samma takt, detta har medfört att jag fått en biverkning som jag inte vill ha, men som jag ändå uppskattar. Jag får inte upp den! Men det är inte det egentliga problemet, jag har heller ingen som helst lust. Faktum är att det är det som är skönt. Det är riktigt skönt att gå på stan, eller var jag nu befinner mig, utan att känna något för de jag träffar, det faktum att jag är singel sen ganska länge gör knappast saken sämre, ingen som klagar på att de inte får nåt ;) Faktum är att ingenting funkar längre och jag har minsann testat, det vill jag lova :) Så i dagsläget är det lika safe att sova sked med mig som att göra det med en hetrotjej (om man nu är tjej vill säga) eller nån bögkompis (fortfarande om man är tjej), problemet är att jag inte har någon att sova sked med, men jag hittade en riktigt mysig, avlång och rund kudde på ikea, och det duger gott åt mig, i alla fall för nu.
Min brors besök medförde ett par nackdelar i mitt liv, det första var att vi under hela hans vistelse åt Billy's pizzor och drack en faslig massa energiläsk, så nu pekar vågen över hundrafemtio kilo. Det andra är att jag inte har någon känsel i pek och långfingret på vänster hand efter att ha spelat Guitar Hero femton timmar per dygn i sex dagar, sen att brorsan krossade mig totalt i ovan nämnda spel gjorde knappast saken bättre, för dålig förlorare har jag alltid varit. Till och med när han använde den vanliga kontrollen (och jag guitaren) så krossade han mig :)
Så nu blir det andra bullar!
Stadsmissionen gav mig sex liter redd grönsakssoppa på tetra, så jag har nåt att äta i jul (har just nu ett saldo på 93 kronor, och jag har inte köpt en enda julklapp), samtidigt kanske man kan gå ner nåt kilo?
Jag tänkte avsluta på det bästa sätt jag vet:
GUD, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
MOD att förändra det jag kan, och förstånd att INSE skillnaden.
Subject: Re: Intresserad2!!!
Ja, jag tror att du eventuellt tillhörde de som fick smaka lite på brödkaveln, fast lite mer som åskådare, lite snett från sidan kanske man skulle kunna kalla det?
Vill minnas nåt mail från facepope.com eller dyligt som kom farande i natten.
För övrigt så har finurliga jag "fastnat" vid min kära dator, som är jätteliten och söt, men just nu körs på en 32" på väggen, men ett par riktigt sköna amerikanska discohögtalare boostade med en liten nätt engelsk historia som slår det mesta en välavlönad medelnisse skulle lägga på just hemmaljudet. Alltså, det var lättare än vanligt att fastna. Jag har inte sovit en enda sekund, ytterligare en natt, för det var en så fruktansvärt bra idé, inte! Dessutom så har jag kommit på att jag har grannar, inte för att de har stört mig, direkt, det var lite möbelflyttande runt tre, lite lätta stön, lite fötter i golvet, vatten, mer fötter i golvet, "flytta-tillbaka-sänghelvetet-manöver" typ, men inget allvarligt. Där jag bodde förut, ett rum med toalett och hall 13 kvm. Kök saknades men i den lilla hallen stod en kyl med en micro ovanpå och en kaffebryggare och sen var det sk sthlmsdusch, man har installerat ett duschhandtag till hanfatet och i vanliga fall en golvbrunn men inte hos mig, så jag löste kort på friskis och duschade där, faktum var att det var det enda jag gjorde där, förutom att dricka vatten och stjäla så mycket frukt jag kunde. Till sak! Det var ruskigt lyhört, alltså jag skojar inte, men jag kunde höra grannarna på ena sidan skåla, vinglas mot vinglas, typ. Sen hamnade de ofta, lite för ofta i säng och jag kunde höra henne OCH honom, och hur han instruerade... håll inte så, lite mer till vänster, fan vad jag gillar din feta osv. På andra sidan bodde en tjej, typisk student nitton-whatever, blek, blond, lite för smal kanske, men ganska snygg, lite dåligt kladd men visst fan hade det funkat om hon var singel. Det var hon inte! Hon hade självklart pojkvän, också han blek, smal, dåligt klädd 20+, rastlös och så. Och jag, trots mina tidigare erfarenheter drog inga som helst paraleller till mig själv, när jag var i den åldern, eller hade flickvän eller nåt. *fiol-jäveln spelar för fullt medans ni skrattar och jag inte fattar ett smack* DE TOG AMFETAMIN!!! Och sen hade de sex i tio timmar, eller femton, eller tjugo *SNYFT* och jag jobbade heltid som konduktör och började tidigt som fan på morgonen och hatade mig själv under hela tiden jag bodde där för att jag inte fattat när jag var där och tittade på lyan och tjejen som bodde bredvid tittade ut bommade en cigg och flörtade lite (trodde jag, frustrerad och kåt och precis ny i tillfrisknandet med "ett par 7.2 pilsner på fredan har jag fanimej förtjänat" mentaliteten kvar i skallen och var själv var jag supernöjd att jag bara tog nån pilsner och lite fludder och inga tunga saker). Jag verkligen hatade mig själv tills jag kom på att jag kunde bo i soffan på jobbet, nära till stan, fikamaskin, dusch och kvarta över gjorde de flesta ibland. Det gick kanon, tills jag vart uppkallad på samtal om "din bostadssituation och ett rent allmänt HUR FAN MÅR DU EGENTLIGEN ?? samtal* så var man tillbaka med vinhångel i soffan och skrikande tjacksex och öronproppar och zopiklon och stesolid och mogadon och helt plötsligt sket jag fullständigt i vad fan de pysslade med, jag kunde till och med nynna en melodi i takt med dem och livet var gott. Vad var det nu jag snackade om egentligen? Jo, grannarna, hehe, mina nuvarande är GULD, jag lovar alltså, skaffa jycke och ungar och titta på idol och allt det där och de kommer ändå vara guld för alltid!! Just det, jag fastnade och roade mig med att leta upp alla konstiga jävlar jag någonsin mött i livet, fast nu på facebook, samt tittat på alla deras vänner och sökt på varenda konstigt efternamn jag kunde komma på, och tittat lite på deras vänner och så. Och nu kom jag på att jag ska sno hela den här texten och lägga i bloggen, för jag har inte skrivit där sen jag summerade senaste vaken-natten i morse någon gång. Erhm.. som ett litet tillägg ska nog sägas att jag inte skrev en enda rad till någon av de galningarna jag hittat då jag fortfarande inte vill träffa på dem, speciellt inte nu när jag vet att ett helt gäng av dem har gått och blivit ordningsvakter (självklart) i tunnelbanan (också) till råga på allt. Så nu vågar ingen jävel visa sig i stan utan att ha odlat en tangorabatt, skaffat svenssonlugg och clubbläzer, kanske lagt på sig en femton extrapannor för att vara helt på den säkra sidan. Alternativet är skidmask aka rå(nar)lu(va)(vägen)tade. Försök att tyda den du, det går, med fantasi, och nu inser jag att jag inte alls kan rippa hela denna text och lägga på bloggen, hela min bekanskapskrets (eller i alla fall D-snäll) i gemenskapen kommer tro att jag slagit i mig en panna trots allt, då jag precis kom på att hon är den enda jag lämnat ut den här adressen tilllllllloch där sket det sig, nu när jag kom på att den "råkade" fall in i de [eventuella] kedje(liknande)konstruktioner jag sände från min barm mellan midnatt och två, när jag fastnade utan att veta om det (då jag alltså planerat att gå och lägga mig, för att i en förlängning få en bättre rytm och i samma stund upprätta lite av den sömnhygien som jag faktiskt förespråkar) men nu vart det inte så.
Problemet med detta utlägg kan också vara att jag, som en förlängning av, de utsvävningar som, jag eventuellt, företagit mig, skrämmer bort; mina enda riktiga läsare. Eller så har de överséende med att jag är en mycket sjuk persson, som troligen lider av något släktrelaterat, problem som kan uppstå när. Man får vet att ens Fars, farföräldrar varit. Kusiner kan vara kul ibland, pratade med en på Facepope för några dagar sen och jag insåg att vi faktiskt inte talats. Vid (sen min fars femtioårsfest) det här laget så började faktiskt de flesta av festdeltagarna bli ganska förfriskade, om man utrycker. Sin (sig mildt) bror däremot pratade man med. Vi sms skickade jag ord till min bror. Ord som var vackra, och ord som var fula, men mest ord som var vackra, faktum är att den lille sparven vill komma och hälsa på mig, och jag bli överlycklig rakt in i hjärtat, då jag faktiskt inte sett, någon av mina bröder, sen före jag fyllde trettio, jag tror bestämt att det var i samband med julen, det året som jag åkte upp och hälsade på mina föräldrar, och i samband med det så träffade dem båda.
De var faktiskt medbjudna till/på min trettioårsskiva, om man nu kan kalla en (nykter) tillställning, enbart bestående av släkt eller (genom planerat giftemål, som för övrigt uteblev) blivande släktingar, och det faktum att jag var yngst. Tilläggas kan också göras att samtliga som varit på kalaset tilldrog sig en släng av Caliciviruset aka Vinterkräksjukan vilket var mindre roligt för de inblandade. I Retrospekt inser jag nu faktiskt att min 30-årsskiva var lika underbar och spännande som min student från "pruffft". Det vill säga, i klarspråk, att eftersom min "skiva" inte var någon "skiva", utan snarare ett kalas, så har jag inte haft någon trettioårsskiva eller tillika någon student. Jag funderade ett tag på att skaffa en studentmössa trots allt, vars insida jag kunde fylla med namn, likt de jag sett, och sen helt enkelt; ljuga ihop en lämplig historia om min student med efterföljande skiva, tal från mina gamla klasskamrater, självklart då några från adelskalendern då jag vet att det skulle reta gallfeber på några av mina (ja, mina riktiga vänner, som man kan ta på och som har telefonnummer som kan lämnas ut för verifiering, om det skulle vara så att man fortfarande misstror skribentens ord...) mer socialistiska vänner. Självklart skulle man också kunna dra ihop en historia om en trettioårsskiva på laroy eller nåt liknande (har faktiskt hört riktigt sköna historier om dylikt, som tyvärr för mig, varit med sanning överenstämmande, vilket gjort mig mycket avundsjuk), där mitt "kompisgäng" hyrt en svit för ge mig en riktigt "suprise" då man fyllt bubbelkoppen med is (från McDonalds, säljs per påse om jag minns rätt), lite fin skumpa och några backar tjeckisk pilsner. För att få ihop till denna lilla "pryl" har man skramlat lite, en lax var typ, och en i gänget har en krog, och en jobbar på laroy och, ja, ni vet. Och så har de, lite utifrån vem födelsedags-len (för det är verkligen alltid en snubbe som fyller) är, jobbar med, eller pluggar, har för intressen, typ (hörde om en som fått ett xbox och femton orginalspel, en annan som fått en klocka från runt trettistrecket vars namn ingen kan, eller ens försöker uttala, typ en breitling [stämmer det?]) och själv skulle jag då vara snubben som alla tyckte lite extra om, eftersom jag är den jag är, alltid har en axel, en lina, ett lagg eller nåt annat nyttigt tillhands när det behövs, eller; för att jag är lite av fixar-frasse, som ordnar fester med hojklubbar, strippor, A-ligan, påsar, hekton osv. eller för att jag är entrévärden som fixar in folk i vip:en eller ser till att alla är uppskrivna på listan eller vad det nu kan vara, HAN SOM BETYDER LITE MER, HELT ENKELT. Så grabbarna har bestämt att då kostar det två lax, dessutom så är han ju ensam på våren och man behöver inte ligga ute med en massa annat och så har man salat ihop till en guldrolle med gravyr "frn Grbr'n" eller "till gubbfan" eller nåt annat, väldigt, väldigt internt typ "30" .
Och anledningen till att mina bröder, och den äldstes dåvarande flickvän, inte följde med, var helt sonika att de krökat till dagen före, riktigt ordentligt och mådde apa när det var dags att åka, och gnölade och hade sig och "slapp" följa med med på "skivan" som var ett kalas. Å andra sidan så blev det inget trevligt kalas, direkt, typ, kattfan och het gröt och stieg larssons böcker ska bli film läste jag, har själv inte läst något av honom då en föredetta bekant (när han var skitfull och vi hängde runt helicopterplttan för ungefär tio år sen) sa att han var kommunist (steig larsson alltså), och eftersom jag själv inte var det, vid det tillfället, har jag inte läst hans böcker. Mitt trettioårskalas var trevligt, mina dåvarande svärföräldrar (som jag saknar som fan) var trevliga, vilket de alltid var, och på tok för snälla mot mig, mot vad jag var van vid, och min farmor var där, och det var skoj för hon är den enda vuxna människa som aldrig dömt mig, oavsett vad det har handlat om, fan vilken ångest jag fick nu för att jag inte snackat med henne på typ tre år eller nåt och är fan vet, 90 typ och jag måste springa iväg och skriva nåt kort eller skicka henne en halvflaska i julklapp som jag gjorde förr, varför slutade jag med det by the way? Nåväl, resterande kalasdeltagare, Hanna inkl Frans Oskar som låg i hennes mage exkluderade, kunde gett fan i att komma, eller bett sig själva fara åt helvete, för att sedan lyda rådet.
Senaste gången jag pratade med min far, var när min dotter precis fötts. Jag gick ut, trots att jag inte ville och trots att hon låg på neonaltalavdelning med streppar (fast det visste vi inte då) och Hanna låg kvar på op för att bli ihoptracklad och jag slets mellan min älskade, min nyfödda och Frans Oskar som var dryga året och var hos mormor och morfar, och ringde honom. Han svarade (det var lördag strax efter lunch och oktober var precis så fint som bara oktober kan vara när mitten är avklarad och löven byter färg) och jag berättade att han blivit farfar, för tredje gången. Jaha, sa han och undrade om det var nåt mer jag hade på hjärtat, för han satt med mat framför sig, så om inte det var nåt mer så.... Då la jag på luren utan att säga ett ord. Sen dess har jag inte haft någonting att säga till min far, idag är det 413 dagar sen.
Som framkommit under denna text, så är inte allt riktigt som det ska med Herr Persson idag.
Å ena sidan så har han inte sovit sen den 3 december.
Å andra sidan är han i förändring då han arbetar med sig själv.
Det tredje ter sig ganska självklart, all denna skit måste ut!!!
Just det, ha en fin dag på jobbet så hörs vi.
Date: Fri, 5 Dec 2008 02:19:02 +0100
From: [email protected]
To: [email protected]
Subject: Re: Intresserad2!!!
02.14.36 PANIK!!!!!
Klockan 02.14.36 gick min lina ner, mitt i mitt facebookande och för ett par minuter var hela min värld förstörd, hur ska jag klara mig utan mitt stackars kära internet? Faktum är att det gick ganska bra, jag kokade en kopp kaffe, satte på ugnen, värmde lite bullar, fick en stund över, passade på att vattna mina stackars blommor, och så en omstart och ett par diagostiseringar senare så var jag tillbaka igen! Jag överlevde, trots att jag aldrig trodde det. Faktum är att det är så med de flesta av mina rädslor, innan jag konfronterar dem är jag skitskraj för dem, och när jag väl gjort det hemska så känns det inte alls, ungefär som att fylla trettio.
Nu har min klocka passerat tre och det är ganska lugnt runt mig, ingen film på i bakrunden, lite skön musik, lågt i bakrunden bara...
Eftersom detta inte är den första natten som jag sitter vaken, planerat eller oplanerat, så vet jag ungefär hur det brukar vara; det är fullt blås fram till tre, sen blir det lugnt i två timmar, sen är det fullt ös till strax före åtta och det är då det börjar bli farligt, för det är då jag brukar somna. För att klara en hel natt bör man ha saker runt omkring sig att pyssla med och när det inte hjälper så finns en del knep som jag snappat upp när jag jobbat natt, finns hur många som helst men faktum är att få fungerar så bra som kallt vatten. Låt kranen stå på ett tag så det blir riktigt kallt, sen håller du handleden under vattenstrålen ett par minuter per handled, :) jag brukar tjäna ett par timmars vakenhet på det sättet. Problemet blir när man väl använt handlederna, det har gått ett par timmar och man blir trött igen, men då är det så smart att du upprepar man samma sak, fast med fotlederna så tjänar man ytterligare ett par timmar.
Egentligen är jag en person med god sömnhygien, sen kommer arbetslöshet och depression in i bilden och sömnproblemen kommer som ett brev på posten. Att sen ha beroendesjukdomen när man går till doktorn vars första åtgärd är att skriva ut det man tidigare missbrkat gör saker och ting en smula komplicerat. Själv så föll jag, precis som jag trodde, tog tacksamt emot så mycket piller jag kunde få, lovade mig själv att inte missbruka dem, bara ta dem för att sova. Och det fungerade, i två dar, sen var man tillbaka där man slutat plus lite till. Några dagars påtagligt missbruk för att sedan komma till sans, gå på ett möte, bestämma sig igen, spola ner alla piller, bli ren, svettas ut allt skit under en vecka och så kommer det där planerade återbesöket ... *flinar* ... man träffar doktorn som, innan man hinner säga att man inte vill ha mer skit som man kommer missbruka, frågar om dosen varit bra eller om vi ska höja den lite? Så var det som att kliva på X2000 .........................................................................................swisch... Så tar vi om allt från början igen, för vi minns väl hur trevligt och mysigt det var att sitta där med avtändningen, eller? Man kan fråga sig varför jag tar upp det här just nu? Jo det hänger samman med att jag sitter vaken och inte ens försöker sova; i morgon är det dags för återbesök.
Skillanden nu är att jag klarat mig genom ett återbesök, mitt förra, utan att "plocka upp" igen, och har på så vis kommit upp i femtiotre dagar, och det vore riktigt tråkigt att hamna tillbaka på noll igen bara för att jag är svag, vek eller rädd för något som jag inte behöver vara rädd för. Om jag skulle få frågan precis nu om jag skulle "plocka upp" igen, så skulle svaret med en liten tvekan vara nej, för hur ska jag veta hur jag kommer att agera i morgon, eller nästa dag, eller nästa vecka, eller om ett år? Det enda jag vet med säkerhet är hur det är idag, just nu. Jag har sett människor gå ut och ta återfall med många nyktra eller drogfria år i bagaget, så i detta läge betyder tid ingenting.
Jag satt en stund och tänkte på vad jag läste tidigare idag på mötet, den tredje traditionen "Det enda villkoret för medlemskap är en önskan att sluta använda." Det är verkligen skönt att det står "en önskan", för det är stor skillnad mellan att vilja något och att önska det. Jag har helt klart en önskan att sluta använda, det var därför jag sökte mig till en gemenskap den där gången, när det nu var. Det var önskan som förde mig dit och det är viljan som håller mig kvar, för hade jag inte velat, så hade jag slutat gå på möten för länge sedan, snacka om att slösa tid.
Kan man bli funnen men inte längre finnas?
Fundera på den, det har jag gjort i snart en timme utan att komma fram till något matnyttigt.
Nu vart jag helt plötsligt sugen på isterband, är det okej att steka på ett par och värma sin dillstuvade potatis trots att klockan passerat fem på morgonen?
Stressonsdag
Så nu till svaren på vilka böcker som var inblandade:
Den första var "Att leva med motsägelser - Reflexioner över den helige Benedictus Regel" av Ester De Waal.
Den andra var "Den enda segern" av Jan Guillou.
I ärlighetens namn så hade jag inte klarat det heller, nog för att jag har skallen fylld med konstigheter, men full koll kommer jag aldrig få.
Efter 02
Tidigare när jag hade en sponsor så fick jag höra att jag skrev för lite, om han hade varit kvar så skulle han säga att det var för mycket. Jag tror inte att man kan skriva för mycket, jag tror man är klar när man själv inser det.
Igår hittade jag en text på FB som var riktigt kul.
A new way of hide-and-seek!
Rules:
* Grab the book closest to you. Now.
* Go to page 56.
* Find the 5th sentence.
* Write that sentence as your status.
* Copy these instructions as a comment to your status.
* Don't go looking for your favourite book, or the coolest one you have -- just grab the closest one!
Jag hade två böcker på exakt samma plats, den ena meningen var "Kristus, klippan jag bygger på." Den andra var "Tessie var inne på sin tredje diet-cola."
Så nu, mina fem kära läsare (enligt statistiken minus en som är jag själv) tänkte jag att ni skulle gissa från vilka två böcker dessa meningar kommer :) happy hunting
En fjärills vingslag...
A dutch farmer sees his crop fail,
no money to he´s name,
he takes a job working on a boat,
an unseasonly strong wind blows him to indonesia,
he drops a bean in to the soil,
and voila
400 years later - java,
everything is connected
Min verklighet
Nu är det dags att jag skärper mig lite
Ni som har varit här tidigare ser att det ser lita annorlunda ut, och varför? För att jag kan visst vara som alla andra, som den grå massan som jag har hatat hela mitt liv.
Jag åt kött idag, isterband med dillstuvad potatis och rödbetor och det var riktigt gott, vegantjafset lämnar jag åt de med karaktär eller ideologier, jag är inget av det.
Ska jag vara riktigt ärlig så vet jag inte hur många dagar jag har idag, självklart skulle jag kunna sätta mig och räkna efter men det känns ganska meningslöst.
Det jag vet är: Idag är jag drogfri, allt annat saknar betydelse.
Detta är gårdagens text
För er som inte vet vad jag snackar om så ska jag vara e x t r a tydlig:
"Modern, Helen, kommer hem på permission från sjukhuset. Tillsammans med henne kommer även de två sönerna, Frank och Ricky. Ricky är också endast hemma på permission fast från sinnessjukhuset efter att han har försökt ta livet av sig. Mötet mellan familjemedlemmarna fylls av ångest, aggression, kärlek och hat och det hela kulminerar när sonen Ricky avslöjar att han är homosexuell."
En gång i livet vill jag kunna vara riddaren på den vita hästen som räddar den vackra prinsessan från draken, just nu är jag dock den arbetslösa undersköterskan på den svarta mopeden som själv är ganska rädd.
Idag grät jag för första gången på flera år
Måndag efter fyra...
Klockan nitton ikväll är jag precis där jag bör vara, då är det måndagsmöte, och det ska riktigt mycket till för att jag ska missa ett måndagsmöte. Det möte jag nästan alltid missar är lördagsmötet, fråga mig inte varför, det har bara blivit så. Det finns också ett midnattsmöte om man vill, varannan vecka (udda) på lördagar kl 23. Jag var med på första, det var lite häftigt, vi gick ut och käkade efteråt, jag missade nattbussen och var hemma strax efter klockan två, jag var inte med på andra, faktum är att det var ingen annan heller, så den stackaren som gör service på det mötet satt där själv och tyckte synd om sig. Nu på lördag får vi alla en ny chans men jag har inte bestämt mig ännu.
Jag fick ett mycket efterlängtat mail igår och ett lika snabbt svar under gårdagen, nu väntar jag på ytterligare ett svar och under tiden försöker jag förlåta mig själv. Jag tror att det går ganska bra, om än sakta men det är nog inget man ska stressa med. Faktum är att jag blev tvungen att skriva en lista över allt jag måste förlåta mig för, jag tänker inte skriva den här, om ni trodde det, och jag kommer inte att bli klar med den idag, den kommer fyllas på allteftersom tiden går.
På torsdag ska jag träffa min läkare igen, då ska hon bestämma om jag ska vara sjukskriven över jul eller om jag är frisk nog att vara arbetslös. En bit av mig vill inte fortsätta vara sjukskriven då den biten är oerhört rastlös, en annan bit vill fortsätta dra täcket över huvudet och en tredje bit känner verkligen efter och inser ganska snabbt att den depression jag fått diagnoserad inte är helt borta, trots två Efexor® Depot 150mg om dagen. Jag ska låta dessa tankar mala en stund så kanske jag kommer fram till något intressant, kanske borde jag dela om det på mötet som börjar om en knapp halvtimme?
En helt annan sak som jag verkligen inte tänkt skriva om här, eller för den delen dela med mig om till någon är att jag under gårdagen och dagen idag gjort något som jag inte får/borde/ska göra; jag har hoppat över samtliga måltider, levt på te, kaffe och vatten. Det värsta med detta är inte att jag gör det, utan varför jag gör det; jag får en kick av det, man skulle kunna säga att jag blir hög på att inte äta, oavsett hur sjukt det låter. Idag till exempel så är jag just nu uppe i 4dl kaffe, 1.5dl sojamjölk och 1dl vatten. Det är inte det att jag inte har något att äta, det blir bara inte av, och till slut så blir det skönt att inte äta. Jag har flera portioner riktigt god grönsakssoppa i kylen, grönsaker, sojaprodukter, rotfrukter, konserver, torrvaror, godis, nötter, ja ni stort sett vad som helst hemma, men det blir inte av, helt enkelt.
Nu ser jag till min stora förvåning att jag börjar bli sen till mötet, så om jag ska hinna dit så måste jag sluta skriva nu, eller för en stund sen, om jag inte ska behöva stressa.
Lite senare, lite mer personligt...
Jag har skrivit i olika sammanhang på internet sen mitten av nittiotalet, och under hela den tiden har jag aldrig kommenterat kommentarer som skrivits om det jag skrivit, fram tills nu. Jag fick tre kommentarer till ett av mina tidigare inlägg, alla tre berörde mig, på tre helt olika sätt. Två av dem kändes mycket bra, konstruktivt och vänligt. Det tredje gjorde mig väldigt glad men samtidigt väldigt ledsen. Jag kommer att tänka på fjärdesteget, som jag inte ska vara inne och rota i eftersom jag fortfarande är på mitt första. Människor som tyckt om mig, varit mig nära, kanske till och med älskat mig; har jag behandlat som man behandlar en färdigrökt cigg; man släpper den på marken och trampar på den. Varför har jag då gjort som jag gjort? För att förklara det ska jag använda mig av orden från en icke namngiven person, vars ord beskriver "hur vi är" på ett mycket bra sätt:
"Själv kan jag knappt läsa, skriva eller tala längre. Inte blev det bättre av att jag drack och tog olika saker tills jag var helt väck varje gång, nästan. Det finns liksom inget slut. Den enda som stoppade mig var när jag helt enkelt inte kunde röra mig längre. Har tagit ett gäng överdoser och varit död några minuter någar gånger. Shit vad jag har älskat mig själv va?"
Om det här är hur vi behandlat oss själva, hur tror du då vi behandlat de som stått oss nära? Den frågan behöver inte besvaras, den är redan så besvarad den kan bli. Självklart känner jag stor ånger inför personen bakom den tredje kommentaren, inte ens i den bästa av världar skulle jag vara värd vänskapen, och absolut inget mer, hur mycket jag än skulle vilja det, och oavsett att jag skulle göra vad som helst för att få den önskan uppfylld. Snacka om att jag inte förtjänar en chans till! Vetskapen om detta har gjort att jag varit ledsen under i stort sett hela dagen, jag är fortfarande ledsen och kommer att vara det när jag somnar också. Morgondagen vet jag ingenting om, förutom att jag ska träffa min psykolog (som för övrigt tror att jag har en ätstörning) och köpa mer av det ekologiska vegangodis som coop äntligen tagit in i sitt sortiment.
Nu tröttnade jag helt plötsligt på det här, ska nog prova att sova, eller se en film eller nåt.
Första advent
Jag ska göra det mycket enkelt för alla som undrar varför jag inte ser på tv, eller är intresserad av nyheter. Vad tv beträffar så har jag, under i stort sett alla tider, jobbat när serier av olika slag varit på, och som de flesta vet så sänds de inte i repris, såvida de inte sänds på svt, där det tydligen bara är repriser numera (detta är en fördom jag skapat av vad jag läst mig till i olika bloggar). Självklart finns det tv-serier jag uppskattar, men då på dvd, så jag kan välja när jag vill se dem, pausa mitt i om jag vill det, eller se åtta avsnitt på raken om det sulle falla mig in. När jag skulle byta tv i början av året ville jag ha en utan inbyggd tv-mottagare (för att slippa tv-licensen), men det fanns inte att tillgå, i alla fall inte i den storlek och prisklass jag var ute och for efter, men jag har löst det ändå; jag äger ingen digitalbox och ingen antennsladd, jag kan alltså omöjligen ta emot någon tv-signal sen digitaliseringen, smart va?
Vad beträffar nyheter, sen om det är tvnyheter, kvällsblaskor, dagstidningar, lokaltidningar eller för den delen nyhetssändningar på radio, så är jag inte intresserad. Det spelar ingen som helst roll vad det handlar om, det kan vara säljakt, finanskris, styckmord, kungen som uttalar sig om vargbeståndet, våldtagna barn, naturkatastrofer, vad Göran Persson gör på fritiden, det spelar ingen roll, jag är inte intresserad. Självklart kommer frågan; varför detta ointresse? Tycker inte också du att det är fördjävligt att.....osv. eller tycker inte du också väldigt synd om de stackars svältande barnen i ... (välj själv ett land i tredje världen)?
Svaret är mycket enkelt, eftersom nyheter alltid kommer i tempusformen imperfekt, har de redan hänt och jag kan inte göra någonting åt det, alltså är det meningslöst. Tro nu inte att jag är en känslolös person, för så är inte fallet, jag lider verkligen med föräldrar till försvunna eller döda, skadade eller våldtagna barn, med människor som blivit utsatta för brottslighet, naturkatastrofer, finanskriser eller vad du vill. Jag lider med dem alla, och det är en del av problemet. Jag vill inte lida eller "bli tvungen" att känna vissa känslor som en del nyheter framkallar hos mig, för det är mig vi talar om just nu. Människor har kallat mig egoist och pragmatiker för att nämna de två "snällaste" orden som kastats på mig på grund av denna ståndpunkt, och okej! Då är jag väl det, både och om du så vill, bara jag slipper lida och "känna" med en massa människor, över saker som redan passerat, som inte går att ändra på, eller göra någonting åt.
Det finns också en annan botten i mitt nyhetsförakt, om jag nu ska skärpa tonen en smula, jag har själv varit en nyhet, eller i alla fall en del av en nyhet. I och med det så vet jag (ungefär) hur mycket av det som sägs och skrivs som är fakta och som är lögn, sen kan journalister och författare snacka hur mycket de vill om etik, moral och stilistisk rätt. Jag figurerade ganska hårt i kvällspressen för lite drygt tio år sedan, jag vet inte exakt, men jag tror att det skrevs ungefär 50 helsidor om mig och mina kamrater, sen vad det egentligen handlade om, det var det ingen som var intresserad av, det handlade bara om att sälja lösnummer eller öka upplagan, eller vad som då pågick i huvudet på berörda journalister. Jag känner åt vilket håll den här texten drar, så jag vill poängtera att jag inte är det minsta bitter över vad som hände och skrevs, för drygt tio år sedan, det tillhör det förflutna och saknar betydelse idag.
