Första advent
Idag är det första advent. Det betyder absolut ingenting för mig, absolut ingenting. Ändå var jag hos min vän och fikade, pratade, lysnade och umgicks en smula. Som vanligt vart det lite stelt och konstigt när vi kom in på media, typ tv, tidningar och nyheter i största allmänhet. Anledningen? Jag ser inte på tv, läser ingen tidning och är totalt ointresserad av nyheter. De flesta undrar varför och tycker att det inte är speciellt smart att inte hålla sig á jour med vad som händer i världen och omgivningen.
Jag ska göra det mycket enkelt för alla som undrar varför jag inte ser på tv, eller är intresserad av nyheter. Vad tv beträffar så har jag, under i stort sett alla tider, jobbat när serier av olika slag varit på, och som de flesta vet så sänds de inte i repris, såvida de inte sänds på svt, där det tydligen bara är repriser numera (detta är en fördom jag skapat av vad jag läst mig till i olika bloggar). Självklart finns det tv-serier jag uppskattar, men då på dvd, så jag kan välja när jag vill se dem, pausa mitt i om jag vill det, eller se åtta avsnitt på raken om det sulle falla mig in. När jag skulle byta tv i början av året ville jag ha en utan inbyggd tv-mottagare (för att slippa tv-licensen), men det fanns inte att tillgå, i alla fall inte i den storlek och prisklass jag var ute och for efter, men jag har löst det ändå; jag äger ingen digitalbox och ingen antennsladd, jag kan alltså omöjligen ta emot någon tv-signal sen digitaliseringen, smart va?
Vad beträffar nyheter, sen om det är tvnyheter, kvällsblaskor, dagstidningar, lokaltidningar eller för den delen nyhetssändningar på radio, så är jag inte intresserad. Det spelar ingen som helst roll vad det handlar om, det kan vara säljakt, finanskris, styckmord, kungen som uttalar sig om vargbeståndet, våldtagna barn, naturkatastrofer, vad Göran Persson gör på fritiden, det spelar ingen roll, jag är inte intresserad. Självklart kommer frågan; varför detta ointresse? Tycker inte också du att det är fördjävligt att.....osv. eller tycker inte du också väldigt synd om de stackars svältande barnen i ... (välj själv ett land i tredje världen)?
Svaret är mycket enkelt, eftersom nyheter alltid kommer i tempusformen imperfekt, har de redan hänt och jag kan inte göra någonting åt det, alltså är det meningslöst. Tro nu inte att jag är en känslolös person, för så är inte fallet, jag lider verkligen med föräldrar till försvunna eller döda, skadade eller våldtagna barn, med människor som blivit utsatta för brottslighet, naturkatastrofer, finanskriser eller vad du vill. Jag lider med dem alla, och det är en del av problemet. Jag vill inte lida eller "bli tvungen" att känna vissa känslor som en del nyheter framkallar hos mig, för det är mig vi talar om just nu. Människor har kallat mig egoist och pragmatiker för att nämna de två "snällaste" orden som kastats på mig på grund av denna ståndpunkt, och okej! Då är jag väl det, både och om du så vill, bara jag slipper lida och "känna" med en massa människor, över saker som redan passerat, som inte går att ändra på, eller göra någonting åt.
Det finns också en annan botten i mitt nyhetsförakt, om jag nu ska skärpa tonen en smula, jag har själv varit en nyhet, eller i alla fall en del av en nyhet. I och med det så vet jag (ungefär) hur mycket av det som sägs och skrivs som är fakta och som är lögn, sen kan journalister och författare snacka hur mycket de vill om etik, moral och stilistisk rätt. Jag figurerade ganska hårt i kvällspressen för lite drygt tio år sedan, jag vet inte exakt, men jag tror att det skrevs ungefär 50 helsidor om mig och mina kamrater, sen vad det egentligen handlade om, det var det ingen som var intresserad av, det handlade bara om att sälja lösnummer eller öka upplagan, eller vad som då pågick i huvudet på berörda journalister. Jag känner åt vilket håll den här texten drar, så jag vill poängtera att jag inte är det minsta bitter över vad som hände och skrevs, för drygt tio år sedan, det tillhör det förflutna och saknar betydelse idag.
Jag ska göra det mycket enkelt för alla som undrar varför jag inte ser på tv, eller är intresserad av nyheter. Vad tv beträffar så har jag, under i stort sett alla tider, jobbat när serier av olika slag varit på, och som de flesta vet så sänds de inte i repris, såvida de inte sänds på svt, där det tydligen bara är repriser numera (detta är en fördom jag skapat av vad jag läst mig till i olika bloggar). Självklart finns det tv-serier jag uppskattar, men då på dvd, så jag kan välja när jag vill se dem, pausa mitt i om jag vill det, eller se åtta avsnitt på raken om det sulle falla mig in. När jag skulle byta tv i början av året ville jag ha en utan inbyggd tv-mottagare (för att slippa tv-licensen), men det fanns inte att tillgå, i alla fall inte i den storlek och prisklass jag var ute och for efter, men jag har löst det ändå; jag äger ingen digitalbox och ingen antennsladd, jag kan alltså omöjligen ta emot någon tv-signal sen digitaliseringen, smart va?
Vad beträffar nyheter, sen om det är tvnyheter, kvällsblaskor, dagstidningar, lokaltidningar eller för den delen nyhetssändningar på radio, så är jag inte intresserad. Det spelar ingen som helst roll vad det handlar om, det kan vara säljakt, finanskris, styckmord, kungen som uttalar sig om vargbeståndet, våldtagna barn, naturkatastrofer, vad Göran Persson gör på fritiden, det spelar ingen roll, jag är inte intresserad. Självklart kommer frågan; varför detta ointresse? Tycker inte också du att det är fördjävligt att.....osv. eller tycker inte du också väldigt synd om de stackars svältande barnen i ... (välj själv ett land i tredje världen)?
Svaret är mycket enkelt, eftersom nyheter alltid kommer i tempusformen imperfekt, har de redan hänt och jag kan inte göra någonting åt det, alltså är det meningslöst. Tro nu inte att jag är en känslolös person, för så är inte fallet, jag lider verkligen med föräldrar till försvunna eller döda, skadade eller våldtagna barn, med människor som blivit utsatta för brottslighet, naturkatastrofer, finanskriser eller vad du vill. Jag lider med dem alla, och det är en del av problemet. Jag vill inte lida eller "bli tvungen" att känna vissa känslor som en del nyheter framkallar hos mig, för det är mig vi talar om just nu. Människor har kallat mig egoist och pragmatiker för att nämna de två "snällaste" orden som kastats på mig på grund av denna ståndpunkt, och okej! Då är jag väl det, både och om du så vill, bara jag slipper lida och "känna" med en massa människor, över saker som redan passerat, som inte går att ändra på, eller göra någonting åt.
Det finns också en annan botten i mitt nyhetsförakt, om jag nu ska skärpa tonen en smula, jag har själv varit en nyhet, eller i alla fall en del av en nyhet. I och med det så vet jag (ungefär) hur mycket av det som sägs och skrivs som är fakta och som är lögn, sen kan journalister och författare snacka hur mycket de vill om etik, moral och stilistisk rätt. Jag figurerade ganska hårt i kvällspressen för lite drygt tio år sedan, jag vet inte exakt, men jag tror att det skrevs ungefär 50 helsidor om mig och mina kamrater, sen vad det egentligen handlade om, det var det ingen som var intresserad av, det handlade bara om att sälja lösnummer eller öka upplagan, eller vad som då pågick i huvudet på berörda journalister. Jag känner åt vilket håll den här texten drar, så jag vill poängtera att jag inte är det minsta bitter över vad som hände och skrevs, för drygt tio år sedan, det tillhör det förflutna och saknar betydelse idag.
Kommentarer
Trackback
