oberoende beroende

...fungerar inte som det brukar.
Det innehåller humle och det smakar vedervärdigt, men fram tills idag/kväll/natt har det hjälpt mig att somna, men nu verkar det vara en annan giv än den jag blivit van vid.

Sen jag kom hem så har jag gjort en massa kul och spännande saker, uppdaterat denna blogg, kollat Facebook, druckit tre stora glas te och funderat över vad jag känner inför olika saker.
Lika bra att låta det komma nu, i stället för att hålla det inne med risk att jag går ut och använder på känslan...

På mötet ikväll kom en tjej (självklart var det fler tjejer där) som inte brukar gå på våra möten, utan tillhör en annan. Jag har sett henne tidigare, snackat med henne, till och med gett henne beröm för hennes skor (är inte det en klassiker btw?) Hon är precis så mycket EMO som jag uppskattar hos det motsatta, jag tycker om att se på henne, jag tycker om att höra henne dela, faktum; jag tycker om henne. Nu till den svåra biten...

Hur ska jag gå till väga för att få henne på samma linje som mig? Vill jag ens det? Är jag mogen för det? Och vad händer om hon nobbar mig? Blir det en lina eller en panna då? Eller kanske ett helrör? Jag vet inte ännu om jag vågar göra något än det jag redan gör, betraktar på avstånd, försöker verka intresserad utan att verka påstridigt och längtar, saknar och tiger.

48 rena dagar.
21 dagar utan nikotin.
21 dagar utan animalisk mat.

Jag slutar på det enda sätt jag känner till:

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

och ytterligare en som jag uppskattar:

Gud fader, du vet bättre än jag,
att för var dag som går
blir jag bara äldre och
i sinom tid gammal.
Bespara mig ovanan att

alltid behöva säga vad
jag tycker i tid och
otid - oavsett samtalsämne.
Snälla, bespara mig att behöva
reda ut andra människors problem.

Hjälp mig att bli eftertänksam
- men inte svårmodig,
hjälpsam men inte beskäftig.

Det kan tänkas vara slöseri
att inte utnyttja min enorma visdom,
men Herre,
Du vet att jag vill behålla några vänner
på min ålders höst.

Hjälp mig att avstå att prata strunt
och ge mig istället vingar,
så att jag snabbt kan komma till poängen.

Försegla mina läppar
när jag börjar tala om mina krämpor;
de ökar med åren och önskan att tjata och klaga om dom
blir större med åren.

Jag vågar inte be om ynnesten
att uppskatta andras berättelser om sina krämpor,
men ge mig tålamod att uthärda dem.

Bättre minnesförmåga vågar jag inte be om,
däremot större ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet,
speciellt då min minnesbild inte överstämmer med andras.

Lär mig den gyllene läxan,
att även jag kan ha fel ibland.

Låt mig bli sådär lagom snäll
för jag vill inte bli något helgon
- en del av dem är så svåra att leva med.
Men en sur och vresig gammal människa är bara av ondo.

Giv mig förmågan
att se det goda och fina,
där jag minst förväntar det, och slutligen;

O Herre,
gör så att jag ser det goda
hos mina medmänniskor
och får förmågan att också säga det till dem.

Amen