oberoende beroende

Idag gjorde jag det jag lovat mig att aldrig göra, jag kom till ett möte, mötte den enda person som jag fortfarande hatar och lämnade mötet för hans skull. Eller inte för hans skull utan snarare för att jag inte skulle ställa mig upp och klappa till honom under pågående möte. Bara jag tänker på det så kokar blodet på mig och jag önskar att han vore död så jag kunde fortsätta gå på mina möten utan att behöva se honom, frisk tanke? Inte direkt men jag är bara människa.
I morgon bitti ska jag åka söder ut över dagen och på onsdag efter lunch så blir det roadtrip, packar tre ombyten, kameran och tandborsten, åker väster ut, sen norr ut, tills pengarna sinar... hoppas att jag hittar ett möte eller två på vägen...