oberoende beroende

Jag lider av sk konventsbaksmälla; det är när man varit på konvent, upplevt en massa underbara saker, kommit till en massa insikter, är tillbaka i verkligheten och ska försöka omsätta allt i verkligheten, att man dessutom slarvat med sömn, mat och sockerintag under en helg gör knappast saker och ting bättre, och som prickarna över det tyska y:et så har jag spenderat 15 timmar i en bil under tre dagar; bara det sätter sina spår.

Som en liten bonus till allt detta så har jag trappat ner mitt SNRI-preparat (självklart på läkares inrådan) för att sänka mina värden av noradrenalin (för att förlänga min "stubin" en aning) och det har vi nu lyckats med; jag har alltså varit medicinförgiftad i ett drygt halvår. Problemet som infunnit sig är att jag upplever fruktansvärt mycket ångest, för de mest enfaldiga och konstiga saker samt att jag känner mig allmänt miserabel och "nere", mina sömnstörningar finns kvar och mitt sömnbehov har ökat markant de senaste två veckorna.

Jag fick under helgen veta att en ingift släkting ljög för mig om hur han brutit näsan, när jag talade med honom i mitten av förra veckan. Lögnare står inte speciellt högt i kurs hos mig just nu (bland annat eftersom jag själv tänker efter både en och tre gånger så jag inte säger något osant, innan jag öppnar käften), de är någonstans mitt mellan golbögar och pedofiler, för att ta det på "kåkspråk".

Nu är jag trött, väldigt trött.