Maktlöshet
Jag har sprungit runt och trott att jag inte varit maktlös, att jag var som vem som helst, ett tag. Jag tog en cigg i lördags och från ingenstans kom nikotinjävulen ifatt mig, efter fjorton månader. Det smakade fan men gav en skön känsla som jag direkt insåg att jag ville ha mer av, alltså är jag totalt maktlös, förtfarande. Jag är bara glad att det var nikotin och inget annat jag testade, för det hade kunnat sluta precis hur som helst. I vilket fall som helst så tänker jag inte röka mer, ej heller ta nåt annat för den delen. Jag får luta mig mot programmet, gemenskapen och börja om; bara för idag, bara för en kvart, tills suget försvinner igen.
För övrig så flyter livet på, fyra möten i veckan, service och stegarbete (i lite för långsam takt).
Jag var på ett tolftestegsbesök igår, träffade en gammal sponsi som klivit ut igen, men som försöker hålla sig, han har två veckor nu, men vågar inte gå på möten ännu, försöker hålla sig utan gemenskapen som stöd. Vi snackade några timmar och jag hoppas att han dyker upp på ett möte nu i veckan, för det finns ingen annanstans som han är så välkommen som på NA.
För övrig så flyter livet på, fyra möten i veckan, service och stegarbete (i lite för långsam takt).
Jag var på ett tolftestegsbesök igår, träffade en gammal sponsi som klivit ut igen, men som försöker hålla sig, han har två veckor nu, men vågar inte gå på möten ännu, försöker hålla sig utan gemenskapen som stöd. Vi snackade några timmar och jag hoppas att han dyker upp på ett möte nu i veckan, för det finns ingen annanstans som han är så välkommen som på NA.
Kommentarer
Trackback
