Biverkningar

Nu har jag på papper (eller nja, fass.se) varför jag mår som jag gör, varför mina blodfetter är höga som hos en sextioårig bagare med rulltårta som vardagslunch, varför jag inte kan pissa som folk utan måste ta en massa medicin för det. Allt beror på de förbannade antidepressiva jag tryckt i mig de senaste två åren. Sen att utsättningssymptomen är ännu värre gör ju knappast någon gladare, och att jag måste ta en massa ångestdämpande under tiden jag sätter ut gör mig bara förbannad.

Jag vill vara frisk, fri och glad, kåt, känslosam och lycklig, inte psykotisk, paranoid och ambivalent med tvångshandlingar och mörka tankar.

Varför måste man medicinera för att må bra? Hur gjorde man förr i tiden? Långt innan Hibernal kom in på stormavdelningarna?

Varför måste livet vara en plåga? Varför kan jag inte vara som alla andra? Varför kan inte mitt helvete ta slut nån gång.

Kommentera, svara, PM:a (om ni inte vill att alla ska läsa), snälla vänner; ge mig en lösning innan jag dör av inre smärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0