Förfall
Jag har kämpat som en dåre för att klara av att gå ner tjugo kilo på tre månader, vilket jag lyckades med; när jag sen börjar gymma så börjar jag gå upp igen, trots att jag håller min diet och bara tränar förbränning, hur förklarar man det?
Jag borde klippt och rakat mig för flera dagar sen men eftersom jag inte kommer i mina byxor så känns det som om det kvittar.
Lukas förgyller mitt liv, när han inte ligger och sover på min plats i soffan, trots att jag frågar flera gånger om han vill gå ut och kissa.
Att trappa ned antidepressiva läkemedel är en plåga, jag blir likgiltig och vill självdö, lägga mig ner och vältra mig i min självömkan.
Mitt i allt detta så vill försäkringskassan göra om hela min Aspergerutredning med en utomstående konsultläkare, som om inte de åtta månader av utredning jag genomgått räckte till, allt för att djävlas med den enskilde individen, jag fick faktiskt min diagnos den tjugofemte maj förra året och har äntligen börjat lära mig leva med den; nej då ska allt rivas upp igen som om jag vore gjord av Papier-maché och kan behandlas som en badboll nån unge glömt på stranden förra sommaren.
Jag är i alla fall sjukskriven till den sista augusti, vad som händer sen vet ingen.
Nu ska jag ta hunden på en promenad och sen åka söderut längs kusten, med kikaren i högsta hugg i jakt på lite sälar, tänk om man kunde få bli säl i nästa liv?
Jag borde klippt och rakat mig för flera dagar sen men eftersom jag inte kommer i mina byxor så känns det som om det kvittar.
Lukas förgyller mitt liv, när han inte ligger och sover på min plats i soffan, trots att jag frågar flera gånger om han vill gå ut och kissa.
Att trappa ned antidepressiva läkemedel är en plåga, jag blir likgiltig och vill självdö, lägga mig ner och vältra mig i min självömkan.
Mitt i allt detta så vill försäkringskassan göra om hela min Aspergerutredning med en utomstående konsultläkare, som om inte de åtta månader av utredning jag genomgått räckte till, allt för att djävlas med den enskilde individen, jag fick faktiskt min diagnos den tjugofemte maj förra året och har äntligen börjat lära mig leva med den; nej då ska allt rivas upp igen som om jag vore gjord av Papier-maché och kan behandlas som en badboll nån unge glömt på stranden förra sommaren.
Jag är i alla fall sjukskriven till den sista augusti, vad som händer sen vet ingen.
Nu ska jag ta hunden på en promenad och sen åka söderut längs kusten, med kikaren i högsta hugg i jakt på lite sälar, tänk om man kunde få bli säl i nästa liv?
Kommentarer
Trackback
