Nedtrappning

Nu har jag genomgått första fasen i min nedtrappning!
Mina tvångshandlingar har blivit fler, mina tvångstankar mer intensiva och jag sorterar som aldrig förr, men jag trivs.
Jag ser ljuset i tunneln och hoppas innerligt att det inte är ett mötande tåg. Jag känner att vissa känslor är på väg tillbaka (om än att de flesta är negativa så är de ändå känslor). Jag ser ljust på framtiden, i alla fall de närmsta timmarna.

Det är som om jag tagit ett kliv tillbaka, nu är det inte en dag i taget längre, nu är det en timme, en kvart eller till och med en minut i taget, men jag har gjort det förr och jag ska klara det igen.

Lev och låt leva!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0